De första
turisterna
Det är glest mellan gårdarna men rikt på fornminnen i Unnaryd. Naturen är livfull och
givmild och vårdas i nedärvd tradition för bevarande av förfädernas verk och deras
minnen. I natursköna omgivningar tonar spåren fram av tidig kultur längs sjösystemen
mellan Nissan och Lagan, Bolmen och Färgen. |
|
|
De första turisterna i Unnaryd var äldre
stenålderns "finnare". Kringströvande stammar av samlare och jägare som
livnärde sig på jakt och fiske i skogarna. |
| Där de fann fiskelycka
och villebråd slog de läger för natten och stannade kvar så länge det fanns
föda att tillgå. Nomadiserande samlar- och jägarfolk som inte lämnade spår efter sig
till kommande tider. |
|
| Fornfolket valde
boplatser i torra lägen, gärna på sandig mark och södersluttning där lövblandad
furuskog och lingonris erbjöd underlag för en hälsosam bosättning. Intill viken där
friskt dricksvatten flödade fram och fisken lekte i forsen fann de första unnarydsborna
förutsättningar för ett drägligt liv. Vid den tiden stod sjön Unnen avsevärt högre
än den gör idag efter omfattande reglering och utdikning. "Unnarydsdeltat" var
en skyddad ö omgiven av träsk och vatten. Bäverkolonier reglerade vattennivån som
varierade starkt med bävrarnas dämningar, liksom också med årliga variationer i
nederbörden. Branten nedanför Unnaryds torg där i dag bankbyggnader tronar är ett
strandhak som i uråldriga tider formades av vågskvalp från Unnen som grävde sig in i
den lösa sanden. Tydligast ser man haket västerut förbi kyrkan utefter landsvägen mot
Bolmsö där branten markerar den forntida strandlinjen då sjön stod högt och Unneån
var en öppen vik genom Åsköljet in mot Ödegärdet. |
| Flera tusen år senare, under
yngre stenålder och bronsålder, började unnarydsbon bruka jorden för att odla sin
föda. Det är från denna period som de första fornfynden dyker upp - enstaka flintor,
stenyxor och verktyg. Från slutet av epoken 500 år f kr. (Antikens tid) började man i
"ryet vid Unnen" hugga ned skogen, svedja, kultivera och röja fram den glänta
som så småningom skulle växa till sig till bosättningen Unnaryd. Men att leva utav och
odla brödsäd i den torra sanden var inte givande, inte heller vid den tiden och man
förstår att jordbruket inte kan ha haft samma betydelse för de tidiga Unnarydsborna som
just jakten och fisket. |
|
Kanske idkade de
byteshandel på torget där vägarna kom in från norr, syd, öst och väst. Kanske de
bytte till sig flinta och metall mot skinn och torkat kött av vandrare som passerade
vadstället över ån. Och kanske hade de sin helgedom på samma ställe som vi idag har
Unnaryds kyrka. Efterhand som bosättningen ökade och befolkningen blev större så
tvingades Unnarydsborna söka näringsrikare och mera lättodlade marker för att kunna
försörja stammen. Bördiga marker lämpliga för odling fanns att tillgå strax intill i
moränbackarna på andra sidan ån, vid bokhultet som numera kallas Ödegärdet.
Det fossila odlingslandskapet i Ödegärdet.
I Bokhultet återfinns än idag tydliga fornlämningar som pekar på en tidig kolonisering
av trakten. Fynden har daterats så långt tillbaka i tiden som till 500 år f.kr. Från
perioden då bronsålder går över i järnålder härrör sig fornlämningarna i Unnaryd.
Fossila odlingar, vägsystem, stenrösen, åkerterrasser, gravsättningar och resta stenar
- trakten är rik på spår av människor ända fram till sen järnålder då plötsligt
en anmärkningsvärd brist på fynd gör sig gällande. "Unnarydsmysteriet",
döljer för oss kunskap om forntid i trakten och först från början av historisk tid
dyker det åter upp fynd som berättar om tidiga Unnarydsbor och deras liv. En runsten
efter en herr Ingelbrekt samt en offersten eller dopfunt från Vallsnäs tillskrivs denna
epok liksom enstaka föremål som finns bevarade i hembygdsparken och hos markägare på
gårdar i Unnaryds socken. |
|
Västbo Härad i Finnvedens
folkland.
Sedan förhistorisk tid är Unnaryd en del av folklandet Finnveden. Ett av de oregerliga
små länderna som långt upp i historisk tid värnade sig om sin självständighet,
inklämt mellan göternas välden i norr och danernas rike i söder.
Här i hjärtat av Finnveden,
på västra sidan av storsjön Bolmen, bor, sen urminnes tider, ett händigt och
självständigt folk som klarar livets utmaningar på egen hand.
|
Formade av sitt karga
landskap och utsökta natur präglas finnvedingen av snabbtänkthet och uppfinningsrikedom
liksom av en idog sparsamhet. Unnaryd kunde erbjuda trygga förhållanden oberoende av den
politiska makten i den stora världen utanför.
Jordmånen ansågs mager och stenig, avstånden stora, vägarna oframkomliga och
finnvedingarna själva egensinniga och okuvliga. Det var besvärligt för stormän och
kungar att samla landegendom i Finnveden och bygga sig herrgårdar. Här var varje man sin
egen herre och ända fram till våra dagar har börd och sociala skillnader mycket sämre
rotfäste i Finnveden än på andra håll i landet. I gengäld så har kärleken till de
natursköna omgivningarna och respekt för förfädernas gärningar hållit vitala
allmogetraditioner vid liv. Det framgår av de rödvita smålandsgårdarna som sätter
prägel på trakten och dokumenteras i den livaktiga hembygdsparken och bonadsmuseet..
Lokalpatriotism och sammanhållning är typiska egenskaper för Unnarydsborna och har
så varit genom tiderna. |