Du står på massiva lager av isälvssand. Paviljongen på Unnaryds Torg där du står och läser detta vilar på isälvssediment transporterat hit av inlandsiserna. Unnarydstrakten är rik på tydliga spår efter isen som vittnar om en dramatisk tid då landskapet tog sin form.

Som en mäktig hyvel gick landisen över underlaget. Den krossade allt i sin väg. Klippblock och sten slets loss och fördes vida omkring medan urberget maldes sönder. Det tusen meter höga, "levande" ismassivet kasade med en fart av 400 meter om året fram över landskapet. Trycket på underlaget var enormt och uppgick till flera tusen ton per m2. Räfflor i berget, skrapmärken från infrusna stenar visar än i dag isarnas rörelseriktning från nordost mot sydväst.

Efter polarkyla och lång arktisk natt bröt äntligen solen igenom med värme och kraft. Det blev vår och isarna började tina så smältvattnet forsade fram i brusande floder. Sommaren 12 700 b.p. stod avsmältningsranden rakt över Unnaryd och ur en mäktig glaciärport porlade, sprutade och forsade vatten fram. Avsmältningsälvar över hela Småland strömmade ut och bildade en mäktig issjö.

Rullstensåsar och israndsdeltan kom till i detta skede när älvarna drog med sig krossad berg, jordmassor och sten på sin rasande fart. Strax under avsmältningsporten satte sig större block, rundade stenar och grus i rullstensåsen medan den finare sanden fördes med strömmen mot älvmynningen. När forsen bromsades in i djupare lugnvatten avsattes i deltaformation medan den allra finaste leran höll sig svävande i vattnet och sjönk först på större djup. Den återfinns i dag när du badar vid de långgrunda sjöstränderna kring Unnen.

Som en solfjäder breder sig israndsdeltat ut under byn alldeles slät och jämn. Den börjar vid åsens fot och markerar den forntida vattenytan på avsmältningssjön.Det går att följa rullstensåsen ända upp till Kållerstad, där kyrkan ligger högt och markerar formationens norra ända. Tusen år senare ca 11 500 år före vår tid sänkte sig ytan i fornsjön ganska hastigt och som i ett trollslag steg landmärkena upp ur de mörka vattnen. Då vaknade Unnaryd.

Nedanför iskanten hade landskapet tagit form medan backar och dalar, åsar och slätter växte fram mellan sjösystem och vattendrag. Där inlandsisens framfart hejdades av solens smältande kraft uppstod böljande ändmoräner i landskapet. Isranden smälte norrut bort från solen och värmen med 3-400 meter per år och lämnade efter sig ett fruset tundralandskap där endast de stora formerna går att urskilja i dag.

Moräner och drumliner. Bottenmorän som plogats fram av glaciärkanten blandades med upptinade jordmassor från avsmältningsranden i långsmala backstråk. Ändmoräner har östvästlig riktning och ses tydligt utefter sjön Unnen och i dalgången upp mot Färda. Unnarydsmoränerna sträcker sig från Nässja udde österut mot Färgen, Torup, Ullared och mot Göteborgsmoränerna, och de antas vara samtidiga med Fjärås Bräcka (12 700 b.p.).

Drumlinerna i trakten bildades när ismassiven pressades uppåt av en underliggande bergsklack. Bottenmoränen packades på ömse sidor om klacken i isens färdriktning och kvarstår i dag som långsmala nordostlig-sydvästlig höjdryggar. En tydlig drumlin ses på Järanäs, halvön i sjön Bolmen.

Det geologiska underlaget i det sydvästsvenska gnejsmassivet dateras tillbaka 1.7 miljarder år i tiden och hör till de äldsta bergarterna på jorden. De genomkorsas här av urgamla spricksystem med mörka gångbergarter som kallas för svart granit eller grönsten och ger upphov till en basisk och bördig jordmån med växtliga skogsbestånd och rikligt med örter som blåsippa, vitsippa och lilljekonvalj.

Unnarydsstenen av svart granit mitt på torget har ryckts loss från urberget av den senaste landisen. I en forsande avsmältningsälv har rullsten, block och grus slipat till dess kanter till avrundade former. Vita slingor av kvartskristall i den mörka amfiboliten påminner elegant om en tid då det massiva berget, i flytande form, var en glödande magma som stelnade till och bildade en fast gångbergart. Unnarydsgraniten ären basisk grönsten som innehåller det kalciumrika mineralet hornblände. Vid vittring antar stenen en grå till grönaktig färg och fäller ut kalcium till marken .

Flora och fauna i Unnarydsbygden
Klimatet efter istiden präglades av polarkyla och permafrost. Arktiska tundran tinade endast långsamt upp och grönskade. Först kom lavar, mossor, halvgräs och kråkris, sedan kom dvärgbjörk och polarpil som förebådade lövskogen. I vegetationens spår kom insekter och gnagare samt vildren, älg och hjort. Med dessa även predatorerna, rovfåglar, räv, varg och så småningom människan. De första nomadiserande människorna var stenålderns jägare och samlare . De följde sina bytesdjur över landförbindelsen från europeiska kontinenten och kom smygande fram genom glesa lövskogar. De slog sig ned bland örter och ormbunkar under trädkronor av lind, hassel, al, ek, och alm. Vid vadet över ån på den torra sanden slöt sig furuskogen över enbuskar och gräsvegetation. I vattendrag och skog fanns rikligt med fisk och vilt. Än i våra dagar anses Unnarydstrakten rik på biologisk mångfald. 1000 mm atlantisk nederbörd per år och en vegetationsperiod om 200 dagar skapar förutsättningar för mäktiga orörda myrvidder och växtliga bestånd av tempererad regnskog. Ett tiotal naturreservat i trakten har biotoper i ostörd kontinuitet från istiden.